Jag sitter på bussen till Stockholm och funderar. Jag är påväg till min drömdestination i 6 mån. Jag har sagt adjö till alla nära och kära. Jag lämnar för en stund allt som jag byggt upp under mina knappa 20 år i Sverige. Relationer, saker och prestationer. Men också mer abstrakta ting som fördomar, motstånd och rädslor. Jag åker iväg för att bryta mönster, upptäcka saker och för att börja på något nytt.
Jag tänker på hur vi människor fungerar. Jordklotet snurrar i evigheter. Men för varje 365:e gång det vridits 360 grader, bränner vi av lite krut, festar och börjar om på nytt. Somliga har nyårslöften, andra inte. Oavsett blir man lite fräschare, tycker jag. Manfår nytt hopp, ny energi. Men vad är allt det nya? Samma gamla vanor, beteendemönster och tankebanor med en ny tuch ? Det är där någonstans jag befinner mig just i denna stund, på bussen till min drömdestination. Visst har jag med mig allt det förflutna i resväskan , men jag har gjort plats för något alldeles, alldeles nytt!
